Äventyret slut

Sista dagen i Longyearbyen hann jag med en liten tur upp för fjällsidan till en gammal nedlagd kolgruva. Riktigt svettigt att klättra upp men kul att se. Såg massor av spår av fjällrävstassar, men själva höll de sig utom synhåll. Sen gick det snabbt att kana på ändan ner för sluttningen där det var stenfritt!

Nu sitter jag och väntar på bussen i Oslo som ska ta mig hem till Sverige. När jag kommer hem ska jag jobba med allt material som jag samlat in! Håll utkik på hemsidan om när jag hörs i radio eller skriver i tidning.

Tack ni som kommenterat på bloggen och följt min resa. Hoppas det givit er något att läsa. För mig har bloggandet givit mersmak. Snart har jag säkert nya äventyr att skriva om.

Fruset landskap

Idag kom jag ihåg kameran på flyget mellan Ny-Ålesund och Longyearbyen. Utsikten är inget man tröttnar på under den lilla flygresan.

Jättestor antenn

Precis innan jag lämnade Ny-Ålesund fick jag veta mer om varför jag inte fått använda mobilen som klocka under vistelsen.

Den parabolliknade saken är en VBLI-anntenn (Very Long Baseline Interferometry). Tillsammans med en massa andra antenner runt om på jorden så samlar den data om bland annat hur havsytan höjs, hur jordytan förändras och gravitationsförändringar.

För att kunna mäta allt detta så använder den sig av av kvasarer, avlägsna ljusstarka stjärnor som sänder ut strålning. Om man i Ny-Ålesund sätter igång sin bärbara dator och låter den söka nätverk kommer det att märkas i mätningarna. Så det är aja baja!

Sista dagen i Ny-Ålesund

Idag flyger jag tillbaka till Longyearbyen. Det ær en strålande morgon efter gårdagens disiga væder. Nu ska jag alldeles strax følja med ut och se nær Angela och Anders håvar. De ska samla in mikroplankton i vattnet med en stor håv och måste dærfør hoppa i vattnet och dra håven.

Vattnet ær en halv grad kallt. Eftersom det ær salt så fryser det inte trots att det ær under noll grader. Så det ær tjusiga livæddningsdrækter på.

Ombytligt væder

Ænda sedan jag kom till Svalbard har jag haft klart væder med strålande sol. Igår låg isen utanfør labfønstet några hundra meter ut och forkarna skulle bli tvungna att åka skoter før att hitta øppet vatten som de kunde ta upp och anvænda i sina prover.

Under natten har pløtsligt vinden ændrat sig lite och och isen ær næstan helt borta! Det ær kallare, fuktigare, disigt och lite blåsigare. Så nu blir sdet fullt øs på att plocka upp vatten i eftermiddag inne i byn!

En lustig sak hær ær att så fort man ser något liv, vi såg tobisgrissla och någon slags mås idag, så blir man vældigt glad. Det ær inte så ofta man ser till djurlivet hær.

Forskarnas blogg

Gremeca kallas projektet som forskarna jobbar med. Det står før "Greenhousegases and mercury in a changing arctic". De bloggar också. Læs mer på:
http://gremeca.wordpress.com/

Komma igång

Forskarna packar upp sina maskiner och material och jag springer runt och førsøker få begrepp om vad de sysslar med egentligen. De verkar ha stort tålamod med mina frågor. Vilket ær vældigt bra eftersom det behøvs en massa frågor før att først samspelet mellan kemiska och biologiska processer i havet och i atmosfæren.

Det ær kul att lyssna på de disskussioner som uppstår i tværvetenskapliga sammanhang. Idag uppkom frågan hur duglig en trædgårdsslang ær før att pumpa vatten genom. Helt okej tycker biologerna men kemisterna fasar før vad som kan lossna från slangen och følja med ner i proverna.

Næstan lika spænnade som projektet de pysslar med var det att halka runt som en pingvin i livræddningsdrækt och leta efter bra platser att ta prover ifrån.

Grejen med livræddningsdrækt ær att det inte gør så vældigt mycket om du trillar i vattnet eller går genom isen. Kruxet ær att eftersom støvlarna har næstan slæta sulor och att rørligheten besgrænsas vældigt - så økar risken dramatisk før att dratta i.

På bilden står exjobbaren Anders och professor Angela och diskuterar provtagning.