En snööken

Bergstoppar täckta av snö, fruset hav och branta vita slänter så långt ögat kunde nå såg jag under inflygningen. Solen kastade skuggor på bergens norrsidor och glänste på sydsidorna. Inte ett hustak eller tecken på mänsklig aktivitet förrän vi kom riktigt nära Longyearbyen och flygplatsen. Första intrycket är överväldigande och ofattbart att jag faktiskt är här. Nu ska jag ut och upptäcka stan. Ikväll ska jag på en föreläsning med en erfaren Svalbardfotograf. Imorgon blir det två intervjuer och förhoppningsvis möten med Svalbardren.