Livet i Longyearbyen

De första dygnen har gett några bestående intryck om livet i Longyearbyen.


Det är lätt att få lift. Jag bor en liten bit precis utanför själva stan. Där många studenter från UNIS (Svalbards universitet) bor. På väg ner till museet idag blev jag och tre studenter upplockade av en vänlig herre som skjutsade oss ner på stan.


Husen är i många färger. I Longyearbyen ser många hus lite lustiga ut målande i klara färger. Undrar om det är för att pigga upp humöret under den långa polarnatten?


Naturen är svartvit. Is, snö, berg och sten. Kulisserna till livet i Longyearbyen är om vintern helt i svartvitt. Naturen gör en andlös. En man sa till mig idag när vi stod en bit utanför byn och spanade efter renar med bara vita berg runt omkring oss att Svalbard stjäl en bit av ens hjärta om man besöker det. Jag börjar tro han talar sanning.


Skor. På Svalbard tar man av sig skorna innan man går in i biblioteket, museet, vandrarhemmet eller universitetet. För den ovane (jag) får blir det lätt en myspysig lekiskänsla över det hela. Särskilt eftersom jag går omkring i tjocksockar.


Det är lätt att få kompisar. Det bor cirka 2000 personer i Longyearbyen men inte många bor länge. Så det är stor omsättning på folk. Det verkar göra att de som bor här är väldigt öppna och vänliga mot nya ansikten.